Vid internationella hot mot folkhälsan måste man först och främst bedöma riskerna. Det är viktigt att känna till följande:
- Ursprunget: vilken sjukdom eller kemikalie orsakar utbrottet?
- Överföringen: hur går spridningen till (via luften som influensa, via livsmedel som salmonella eller via myggor som zikaviruset)?
- Konsekvenserna: vilka är konsekvenserna för människors hälsa (t.ex. lunginflammation)?
- Dödligheten: hur allvarlig är sjukdomen?
Svaren på de här frågorna avgör vilka insatser man beslutar sig för. Precis som med covid-19 kan vi också drabbas av helt nya sjukdomar. Då måste vi planera insatser redan innan vi har svaret på alla frågor.
EU har genom beslut 1082/2013/EU om allvarliga gränsöverskridande hot mot människors hälsa infört en mekanism för samordnad riskbedömning. Tanken är att man ska utnyttja relevanta europeiska och internationella organs sakkunskap, så att insatsernas samordning bygger på tillförlitliga vetenskapliga utlåtanden.
Vilka organ gör riskbedömningar?
På EU-nivå görs riskbedömningen av
- Europeiska smittskyddsmyndigheten (ECDC) om det rör sig om
- infektionssjukdomar, antibiotikaresistens eller vårdrelaterade infektioner
- hot av okänt ursprung
- Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) om det rör sig om risker i livsmedelskedjan
- andra relevanta EU-organ med olika specialområden (t.ex. miljön).
Om hotet helt eller delvis ligger utanför EU-organens mandat gör kommissionen en särskild riskbedömning. När det t.ex. gäller kemikalier är det vetenskapliga kommittén för nya och nyligen identifierade hälsorisker (Scheer) som bedömer riskerna för folkhälsan.
Riskbedömningen tar hänsyn till relevanta uppgifter från andra organ, t.ex. Världshälsoorganisationen (WHO), om hälsohotet inte bara gäller EU.
