Det är inte bara EU som ser antibiotikaresistens som ett hot och tar itu med denna fråga på högsta politiska nivå. Många länder utanför EU, liksom internationella organisationer, arbetar med detta. Internationellt samarbete är en viktig del av handlingsplanen mot antibiotikaresistens. G7-gruppen har flera gånger uttalat sig (i oktober 2015, juni 2015, april 2016, november 2017 och juni 2021), liksom G20-gruppen (i maj 2017, oktober 2018, oktober 2019, november 2020 och september 2021). Enligt deras uttalanden är problemet så stort att genomgående förändringar krävs i fråga om internationell medvetenhet och samlade globala styrningsinsatser.
På global nivå har kommissionen ett nära samarbete med Världshälsoorganisationen (WHO) och medverkar i genomförandet av WHO:s globala handlingsplan mot antibiotikaresistens.
FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) hjälper regeringar, producenter, näringsidkare och andra berörda parter att minska användningen av antimikrobiella medel och förhindra utvecklingen av antibiotikaresistens. FAO har också reviderat sin handlingsplan mot antibiotikaresistens 2021–2025.
Världsorganisationen för djurhälsa (OIE) betraktar också antibiotikaresistens som ett globalt hot mot människors och djurs hälsa och arbetar för ansvarsfull och återhållsam användning av antimikrobiella medel så att medlen förblir verksamma för djur och människor. OIE vidtar olika åtgärder mot antibiotikaresistens i hela världen för att se till att antimikrobiella medel används på rätt sätt inom veterinärmedicinen, att övervakningen förbättras och att man får mer kunskap om vilka mängder av sådana medel som används inom djurhållningen.
WHO, FAO och OIE delar ansvaret i kampen mot antibiotikaresistens. De har skapat en trepartsallians mot antibiotikaresistens och driver alliansens sekretariat. Trepartsalliansen har ett nära samarbete med Unep för att se till att miljödimensionen integreras i arbetet.
På grundval av rekommendationerna från FN:s interinstitutionella samordningsgrupp (IACG) om antibiotikaresistens har tre globala styrningsstrukturer inrättats eller håller på att inrättas: en grupp för globala ledare som syftar till att stärka den globala politiska drivkraften och ledarskapet när det gäller antibiotikaresistens, en oberoende panel för faktaunderlag och en partnerskapsplattform.
Kommissionen och andra EU-institutioner, däribland Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar (ECDC), Europeiska läkemedelsmyndigheten (EMA) och Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa), har också ett nära samarbete med regeringarna och relevanta specialiserade organ i USA, Kanada, Norge och Storbritannien i den transatlantiska arbetsgruppen om antibiotikaresistens (Tatfar).
Kommissionen stöder också Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) i dess arbete med att bedöma de ekonomiska konsekvenserna av antibiotikaresistens utifrån One Health-strategin. I bedömningen granskar man olika politiska alternativ och utvärderar vilka kostnader antibiotikaresistensen medför, liksom de olika strategiernas påverkan på arbetsmarknaden och ekonomin i stort.
Även på internationell nivå samarbetar länderna genom en mellanstatlig arbetsgrupp för antibiotikaresistens som rapporterar till Codex Alimentarius-kommissionen.
